Kiviksgraven i Bredarör, östra Skåne vid Östersjöns vatten är med sina 75m i diameter Sveriges största bronsåldersgrav. Nordisk bronsålder räknas ung 1800–500 år före Kr och denna grav uppskattas vara uppförd ca 1100 f Kr.
En sommardag 1748 bröt två bönder sten i ett stort röse kallat Bredarör när de plötsligt stötte på åtta upprättstående stenhällar, de hade hittat en gravkammare i något som i själva verket var ett stort gravröse. De fortsatte leta hela natten efter en skatt och ställdes följdaktligen senare inför rätta för man misstänkte att de tagit föremål från graven. Snart blev graven känd för europeisk arkeologi-expertis. Men graven förföll så småningom ännu mer fram till 1931 då man tog sig an graven, hällarna restaurerades och man byggde ett rum av betong till skydd och en gång anlades genom röset så att man enkelt kunde gå in. Ursprungligen låg rösets stenar direkt på hällkistan och ingen gång fanns heller. Tre hällar var försvunna men en återfanns 1915 och nästa 1931 under utgrävningen av platsen medans den tredje fortfarande är förlorad. Den enda stenen som stod på sin originalposition var den femte stenen och därmed visste man var alla andra stod.

The Kivik grave in Skåne by the Baltic Sea is with its diameter of 75m makes it the largest bronze Age round burial structure in Sweden. Nordic Bronze Age is 1800–500 year before Christ and this grave are estimated to been raised ca 1100 BC.
One summer day 1748 two farmers quarried stones from a large mound known as Bredarör when they suddenly entered eight upright stone slabs, they had found the grave chamber of something that in actual fact was a gigantic grave mound. They kept on whole night looking after a treasure that must be hidden in such a place. They got later imprisoned because it was believed that the men had taken objects from the grave. Soon the grave became a show-piece of European archaeologi. But the grave did still got badly treated until 1931 when restauration of it begun. The concrete room was built for protection and a pathway was made for our convenience. Originally the stones of the mound layed directly on the stone cist, no space for visitors. Three of the slabs were disappeared but one was found 1915 and a second 1931 during the excavation of the place, but the third are still not found. The only stone that stood in its origin position was the fifth slab but because of that they could guess the positions of the other.