Borre, i parken nedanför Midgårdscentret ner mot Oslofjärden reser sig Borrehögarna majestätiskt, gravfältet är nordeuropas största samling av storhögar från järnåldern, fyrtio högar varav sju stora av jord och tre stenrösen. Storhögar av liknande magnitud finns i Jelling, Danmark och Gamla Uppsala i Sverige. Snorre Sturlasson var själv här 1218 och trodde gudars efterkommande var begravda i dessa ståtliga högar. Senare utgrävningar visar att platsen var i bruk från 600-talet fram till när Norge blev kristet omkring år 1000. Men bara en av högarna är vetenskapligt utgrävd, strax utanför parkområdet ligger Skipshaugen där Borreskeppet blev funnet 1852, Borreskeppet hamnade dock lite i skymundan när de andra långskeppen hittades i Gokstad och Oseberga.
Borre kyrka är från 1100-talet och inrymmer bl.a. Borrekorset.
Midgårdsbyggnaden byggdes efter en arkitekttävling 1994 och föreställer sett från riksvägen ett skepp som bryter vågorna.

Borre, in the park down below the Midgardcentre towards the Oslo bay are the giant mounds of Borre, the grave field is the largest site of big mounds from Iron Age in north Europe, fourty mounds, seven of them large made by soil and three stone cairns. Snorre Sturlasson himself was here year 1218 and he thought the mounds reside children of the Gods. Recent excavations have revealed that the burial site must be dated back to the seventh century and was in use until the country was christianized about 1000 A.D.
Only one of the mounds are excavated, just outside the park was the longship from Borre found 1852, before the more known longship from Gokstad and Oseberga was found.
The church of Borre is from the 12th century and contain the Cross of Borre.
The Midgardbuilding is a result of an architectural competition held in 1994 and from one direction it looks like a ship that break the waves.